#badday

Hej.

Idag är det tyvärr en sådan dag jag behöver få skriva av mig lite.
Finns två saker jag behöver skriva om.

De flesta av er vet att min lilla prins är bortsprungen.

Kanske inte bara bortsprungen, utan helt borta från jorden.
Tror ni inte riktigt förstår varför jag gråter över en katt.

Han var inte bara en katt, utan han var något mycket mer!
Ni kommer aldrig förstå vad han gjort för mig & hur kul vi haft tillsammans.

Varje morgon när jag rörde på fötterna lite kände jag av något lurvigt.

Jag blev alltid överlycklig när jag fick känna av honom i min fotända.
Efter skolan när jag kommer hem cyklandes, sitter han på trappan & väntar på mig.

Varje matdags satt vi & åt tillsammans, han & jag.

Har spenderat en massa roliga stunder med honom. 

Han har alltid varit den som funnits där för mig.

Han visste när jag var lessen, & kom & tröstade mig.
Han & jag delade en massa hemligheter.

Vi har en otroligt stor hemlighet ingen annan kommer få veta av.

Han var den jag alltid litat mest på.

Han var oftast orsaken till att jag var glad.

Han var halva jag.
Utan honom är jag inget.

Han gjorde mig till vem jag är idag.

Ni kanske tänker, ähh skaffa er en ny katt!
Vad hjälper det?
Ingen annan katt kommer vara lika som honom.

Jag kommer aldrig vilja ha någon annan katt än honom!
Han lärde mig så mycket & visade mig mycket.

Ni kommer aldrig förstå!
Hoppas bara på att han inte är borta förevigt.

Den andra saken jag vill skriva om är väl något i stil med mobbning.

Ni som vet med er att ni varit på mitt ask & bråkat med mig idag, läs genom dethär & tänk efter!

Förän ni skriver något elakt på mitt, eller på någons ask, tänk såhär :

Är det snällt?
Är det hjälpsamt?
Är det nödvändigt?
Om ni inte tänker efter förän ni skriver kan det hända katastrofer.

Vet att de flesta av er tycker att jag ska ta bort ask om jag inte tål skiten.

Visst, men vem har sagt att ask är ett ställe där man ska mobba andra?
Ask betyder fråga, inte mobba, eller har jag lärt mig engelska fel?
Jag tål väl en del, men sånt som jag fick idag bara krossar mig.

Ni kanske tror att ni är tuffa när ni skriver hat anonymt åt mig på ask.

Men nej, ni är otroligt fega.
Dessutom leker ni att ni är någon ni inte alls är.
Ganska synd faktiskt.

En del av er hatare på ask skrev att jag ska dö.

Vet att jag är värdelös, att alla hatar mig, att jag är sämst osv.

Vet att allt ni fösöker med är att få mig bort från jorden.
Vet att ni fösöker få mig att skära mig & att ni fösöker få mig att må dåligt.

Lycka till, säger jag.

Kommer inte lämna jorden förän jag riktigt måste.
För det finns många som faktiskt behöver mig.

Fram för allt min familj.

Dom skulle inte vara en familj utan mig.

Kommer heller inte skära mig bara för att ni vill ha era egna streck på min arm.

Att skära sig är helt onödigt.

Det är kanske skönt en sekund, en annan sekund ångrar man det.

Jag ser absolut ingen vits i det ni håller på med på ask.
Jag kanske är stark nog att hantera det, men bara för det förtjänar jag det inte.

Ni kan väl hålla era onödiga kommentarer för er själva.

Jag har ingen nytta av att höra dem.
Vet att ni tycker det är kul att bråka med mig.

Kom f2f då, så kan vi diskutera saken.

Jag vill bara att ni ska tänka efter förän ni skriver något elakt åt någon.

Man vet aldrig när personen inte orkar ta emot hatet mera.
Jag tror jag har fattat ert mål med att skriva hat.

Ni försöker få det så långt att någon ska ta sitt liv.

Men alltså tänk, tänk att ni har skrivit en massa hat åt en person, & personen bestämmer sig för att ta livet av sig för att hen inte orkar med ert hat mera.

Tänk, att ni har tagit livet av någon med bara ert hat.
Och ni ska leva med det resten av ert liv.

Ni kommer leva resten av ert liv med dåligt samvete.

Tänk att inte er hjärna är smartare än såhär.

Ni skriver hat åt mig, för att ni själva inte mår bra eller har det jobbigt hemma.
Eller kanske för att ni ser en massa fel & brister på er själva.

Men snälla vänner, prata med någon, eller prata med mig?

Jag har inget emot att prata med såna som har det sämre än andra.

Ni är väl lika mycket värda som andra ändå!
Jag finns här för er alla, fast jag inte känner en del av er.

Men jag vet hur jobbigt livet kan bli, & kan försöka hjälpa er.

Jag lovar, jag kommer att bry mig.

Så var inte rädda att säga vem ni är.

Det var väl det jag ville säga, ta hand om er nu!

//Mella